Pusselbitar

I går (eller blir det förrgår) var jag min allra sista dag på Boda! Jag skulle rensa min dator och därefter avnjuta julavslutningen i kyrkan och sist, fika med mina kära (föredetta) kollegor.

Självklart krånglade det med datorn, så efter att jag stressat, varit på avslutningen, sagt hej då till min arbetsplats bestämde jag mig för att prova lyckan i "mitt" klassrum... Jag hade cirka 15 min på mig innan fikat skulle börja. Glad i hågen och rätt förvånad över att det inte kändes värre gick jag till klassrum 322... Det var nog där jag kände det... Saknaden! Jag saknade "mina ungar" och på tre mikrosekunder fylldes jag av känslor som blev som en stor kompott i hela mig!

Alla gånger jag varit arg, alla gånger vi skrattat, alla gånger någon fått tillbaka ett prov och varit överlycklig av resultatet, alla gånger jag suttit med någon som förtvivlat försökt att förstå vad det är jag menar...... Det var ju där inne känslorna fanns, inte vid mitt skrivbord, inte i personalrummet, utan i klassrum 322....

Klassrum 322 á la Emma design... =P

Men, jag ser fram mot att börja på det nya, träffade faktiskt min nya klass i torsdags och det verkar vara ett bra gäng! :D "Jag skall nog få ordning på dem me..." hehe... ;)


Nu är jag helt slut efter att ha varit svärmors "köksa" på hennes 50-års kalas! Det blev ett riktigt arbetspass och jag vet inte hur mycket jag har diskat! Hade dock enormt trevlig underhållning nästan hela tiden... hrm hrm. Nu är det nog ändå dags att sova... 3,43 känns lite väl sent!