Men just nu känns det som om stegen inte riktigt vill vara med, gången är stapplig och ofta känns det som om jag glömmer hur jag skall gå, vilken väg jag skall ta eller vilket ben jag ska lyfta för att fortsätta komma framåt.
Som tur är finns det människor i mitt liv som ger en små knuffar, så jag kommer i rätt riktning. Ibland gör de det medvetet, ibland bara genom att finnas där.

0