Huvudvärk!

Huvudvärk är en i dagligt tal välkänd term som avser smärta i huvudet eller ansiktet. Värk i nacken kan också beskrivas som huvudvärk.

I stort sett alla människor har erfarenhet av huvudvärk. I åldern 19-30 år drabbas mer än 90% av alla kvinnor och 75 % av alla män då och då av huvudvärk. Förekomsten avtar med åldern och efter 70 års ålder drabbas endast 50% av kvinnorna och 25% av männen .

Huvudvärk kan ha många orsaker. Tillfällig huvudvärk kan bland annat utlösas av spänningar, till exempel för att man gnisslar tänder eller biter ihop käkarna när man sover. Den kan också orsakas av förkylning, hormonsvängningar, sömnbrist, alkohol, rökning samt av för mycket kaffe, te eller läkemedel som innehåller koffein. När det gäller återkommande huvudvärk är de allra vanligaste orsakerna spänningshuvudvärk och migrän. Huvudvärken kan också ha psykologiska orsaker, till exempel ängslan, oro eller depression.

Källa: Wikipedia



Den värsta huvudvärken är när man går och lägger sig med värk på kvällen och vaknar med samma verk på morgonen! Det är sådana dagar man bara vill lägga sig ned och låta huvudet flyta omkring i ett stort kar med vatten, alternativt ta en klubba och slå tills värken inte känns mer...

Men! Sedan vet jag ju också att ungefär 80% av min huvudvärk är självförvållad, dvs. spänner nacke/käkar, dricker för lite vatten. . . Japp! Det kostar att ligga på topp!

Dagen skulle gått i pluggningens tecken! Och, tanken har varit där, men, jag vaknade en aning sent, har antagligen legat konstigt, så huvudet har inte varit på min sida idag! DOCK har jag fått läst 60 sidor i en bok, så jag är rätt nöjd - och jag ger inte upp än!

Nej! Nu får det bli Hedvigsborgs underbara skogar en timme och sedan ska banne mig huvudvärken vara VÄCK!!!!!!!


Girl´s night out!

Vilken innehållsrik dag! =D Från stress till en underbar kväll!

Hade mycket att pricka av på min lista när jag vaknade idag! Stan - Bergs Kaffe, Knalleland, Eko, Onoff, Systemet och City! Tur att jag fick skjuts hem... ;) Därefter städning, duschning och sedan kom flickorna! :D + pojke! haha

Underbar kväll med mat, Singstar, hesa röster och mycket... annat! ;)

Vi tog Taxi ner till stan där vi hälsade på Thommie och sedan på André! Därefter begav vi oss till kvällens huvudmål - Harrys!

På Harrys var det livat, som vanligt! Träffade Julia <3 underbara människa, samt lillkussen (ja Rikard, du är underbar du me... :P ). Så helt plötsligt, när jag stod och pratade med Pethra, kom det upp en kille bredvid mig och gav mig en lätt knuff "ursäkta" var det enda jag hörde och därefter såg jag vem det var! =P

På ungefär 20 mikrosekunder var jag helt nykter! Framför mig stod en av de bästa killkompisar jag hade under gymnasietiden! Vilken grej! Det är något helt speciellt med att träffa människor som man inte sett på flera år! =D Hur som helst, det jag vill säga är att jag blev helt fantastiskt glad och hoppas verkligen att vi ses snart igen! ;)


Matilda är überkoncenterad, Sara & Sofie - ja, de har sig och Pethra sjunger för glatta livet! <3 Ni är helt lovely tjejer!


Livlinor...

Livlina:

Livlina eller säkerhetslina är ett rep eller band som används i livräddande syften. Det kan antingen vara en lina som man ständigt har inknuten i en kroppssele, exempelvis för att förhindra fall, eller en lina som används vid en nödsituation och där ena änden kastas till den nödställde.

Bildlig använgning:

"Livlina" kan även användas bildligt för saker som kan rädda människor i nöd. Ett sådant exempel är i frågesportprogrammet Vem vill bli miljonär? där tävlingsdeltagare har "livlinor" med vilka de kan hålla sig kvar i tävlingen när man själv inte kan svara på frågan, exempelvis genom att fråga publiken.

Källa: Wikipedia




I natt när jag låg i sängen och vandrade mellan vaket tillstånd och sovande kom jag att tänka på detta med livlinor. I program som "Vem vill bli miljonär" har man tre livlinor. 50/50 - då två av de fyra svarsalternativen tas bort, Fråga publiken - då publiken få välja vilket svar de tycker är rätt och den tredje livlinan är Ring en vän.

Hur många av dessa livlinor kan vi anpassa till verkligheten? 50/50 såklart, det kan ju inte vara svårt, men fråga publiken, hrm... ja det kanske funkar det me! Men den lättaste livlivnan måste ändå vara Ring en vän!

MEN! Då kommer jag till nästa fundering! Hur ofta får man utnyttja denna livlina? Är det, en gång per dag, en gång i veckan, i månaden, en gång i livet? =S Jag tror att livlinan Ringa en vän, får användas en gång per dag, nej, en gång per timme... ÄH! Den kan användas när som helst!!!! (Dock måste den som ringer veta att det ibland kan vara svårt att komma fram)

Jag tycker det är helt OK att användas som livlina! Inga problem! Hämtar, skjutsar, fixar, stöttar och donar! =D Det är min grej! Jag gillar det! :D Shit, jag gillar att vara behövd... ;)

Congratz! U have just won a million dollars!

Glädje...

Glädje är ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le.

Motsatser till glädje kan vara sorg och vrede.

Källa: Wikipedia



Om det är något jag önskar så är det att få vara glad, nästan varje dag. Okej att man kan skratta och le och vara.. glad, men så där riktigt glad, så man sprudlar - det är sällan jag upplever det nu för tiden!

En av de bästa känslor jag vet är när man är så glad så man glömmer allt annat, som om det enda som existerar är skrattet!

Det sägs att ansiktets muskler arbetar mer när man skrattar än när man är sur, om detta stämmer vill jag le varje dag!

Problemet är att det är så mycket lättare att vara nedstämd och sur. Eller lättare, men, det är precis som om, ja, som om det finns fler anledningar att inte skratta än att skratta. JAG VILL SKRATTA! 24/7... =D

Idag träffade jag en person som sprudlade av glädje, åsynen av personen fick mig med en gång att le, jag försökte slita åt mig så mycket glädje jag bara kunde! =D Jag tror aldrig jag träffat någon som är så "sjukt" glad! Helt underbart!

Haha, det verkar nu som om jag aldrig är glad, skrattar eller ler. Men så är inte fallet! Det är klart jag är glad, skrattar och ler... Men, jag har också vett nog att verkligen ta tillvara på de stunder då man helt tappar kontrollen, då tårarna sprutar och skrattet vägrar försvinna! De glädjande stunderna, de är verkligen helt fantastiska! =D



Något ofattbart...

... har hänt! Jag förstod inte riktigt vad det var, men kände igen syndromet som... trötthet... ;)

När vi åkte hem från mamma och pappa igår, somnade jag nästan omedelbart i bilen! Har ett vagt minne av att vi åkte och tankade, att vi kom hem och att jag därefter stupade i sängen! Jag tror jag läste en liten, liten stund, men efter det... ZzZzZzZzZzZzZzzzzzz..........

Detta kanske inte låter som något ofattbart, men om jag säger att klockan var 21,55 då jag stupade i sängen, så kanske man förstår att detta inte är normalt när det kommer till mig!

Jag vaknade 06,00, pigg som en lärka när jag skulle köra Daniel till jobbet och nu sitter jag här! En timme senare, dock inte riktigt lika pigg, bloggar, tittar på SATC och skall titta igenom lite skolpapper.

I väntan på att Rammstein-biljetterna skall släppas (9.00) och jag därefter ska ta en liten sväng till Landvetter, så får Charlotte, Samantha, Miranda och Carrie hålla mig sällskap... ;)




När det tar stopp!

Idag tog det gå äntligen (??) stopp! Jag somnade ALLDELES för sent igår och gick upp ALLDELES för tidigt! Heldag med grammatik, barnpassning och teatergrupp på TÅGET! Resultatet nu är att det känns som om jag håller på att falla i bitar!

Jag fattar inte varför man ska bli så depp när man blir så trött som jag är nu! Eller, depp, det är mer sjuka humörsvängningar! Upp och ner, glad och sur, pepp och depp ... Jag vet ju vad "botemedelet" är... Sömn! Men hur roligt är det! Jag hatar att sova! Det finns ju så mycket annat roligt att göra!!! Varför kan man inte bara klara sig med, tre/fyra timmar per natt? När jag väl sover, så sover jag riktigt illa, vaknar ofta och drömmer sjuka drömmar! Så, vad är det då som lockar med sömnen?


Pratade med min svägerska här om dagen, hon konstaterade att jag har en för tidigt "30-årskris". Haha, visst, till en del håller jag me! Visst känner jag mig lite "småstressad" inför det faktum att man snart är 30 och bara har bockat av en av de tusen saker man ska ha gjort innan dess... ;) Och visst kanske jag är en aning "rebellisk" och beter mig på ett helt annat sätt än vad jag gjort innan ;) men.... jag är inte säker på att det är någon kris!

Jag vill hellre skylla allt på studentlivet! Japp! Blame it on the "studentliv". Jag beslutade mig (redan förra terminen) att jag skulle leva studentlivet fullt ut! Och det gör jag! Som jag sagt innan, sena nätter, plugg och... ja... allt annat som kommer med detta.. =P

Haha! För att lugna lilla svägerskan J, så skall jag säga att jag vill bli vuxen! Jag ska se till att det kommer kusiner till mina små prinsar, jag ska fixa allt detta! I promise! Men inte i år... ;) "Jag ska bara" vara student lite... lite till... <3




Kramar....

Kram

 

En kram är en fysisk omfamning av en annan person med armarna. Kram är en form av beröring.

Kramen fyller i vissa sociokulturella sammanhang en viktig funktion vid hälsning och avsked, ofta som ett alternativ eller komplement till handskakning när detta kan kännas alltför formellt, i Sverige till exempel inom familjen eller den närmaste vänskapskretsen.

Kramen kan också vara ett sätt att ge tröst och trygghet åt en annan varelse. Denna användning har stöd i vetenskapliga undersökningar om samband mellan lugn och beröring.

Källa: Wikipedia



Nu för tiden är handskakningar allt mer sällsynta! Oftast kramas man, vi har blivit ett mycket kramigt folk. ;)

Dock kan jag känna att man kanske går lite för snabbt fram med att kramas, eller så är det så att det ligger hos mig... Kramas man, är jag sårbar och då också illa till mods. Så om jag tar initiativet till en kram, är det till sådana som jag känner att "det känns rätt", sådana jag kan lita på. Blir jag kramad av någon jag inte riktigt känner, eller litar på, kramas jag, men är en aning reserverad.

Vissa kramar känns ungefär som att krama en död gris (och ja, jag har faktiskt gjort det), andra känns som att krama ett träd (done that as well), andra som att bli kramad av en sådan där grip på en traktor (nej, jag har inte provat...) Men den perfekta kramen, den ska inte bara kännas fysiskt, den ska kännas inuti... i hjärtat.

När jag träffar någon, som jag kanske inte träffat på länge och som jag verkligen bryr mig om, då är en kram ett måste!

Den perfekta kramen, skall som sagt kännas i hjärtat. Det skall inte vara någon planerad kram. Den ska komma spontant! Den ska vara sådär att man inte vill släppa taget, när man känner att båda två skulle kunna stå länge och bara utbyta känslor med varandra. Då orden faktiskt är onödiga, man bara vet att det är ren och skär vänskap som strålar mellan båda två....

Att krama för att bli tröstad, att få borra in ansiktet i någons bröstkorg, bli hållen om och bara veta att allt kommer bli bra. Att krama för att visa kärlek, kärlek till sin man, till sin familj eller till sina vänner. Den första kramen man får av någon.

Den första kramen man ger till någon som man inte kramat på en väldigt lång tid kan väcka känslor av saknad, sorg och glädje. 

En kram kan i många fall säga så mycket mer än ord. Ja, orden kan faktiskt ses som helt meninglösa om den rätta kramen infaller.

En bra sak till! Man kan vara fler när man kramas och behöver inte tycka att det är något konstigt med det... ;) hehe






Bävan...

Jag bävar för den dagen då jag måste sätta mig ned och ta ett allvarligt samtal, med mig själv... =/ Försökte lite idag, men det var som att prata med en vägg, jag vägrade att lyssna!

Förnuftet ville prata vett med känslan, men icke-sade-Nicke... Det ville sig inte alls! Och varför skulle de det? Just nu har jag kommit in i något slags ekorrhjul som jag gillar, men samtidigt vet jag ju att på sikt kommer det inte bli bra. Jag har totalt fuckat up min sömn, somnar sent, vaknar sent. När jag vaknar går som i ett litet vakum, av det som är kvar av förmiddagen, runt lunch börjar jag bli människa, gör skolarbeten, tar en promenad och framåt eftermiddagen är jag full av underbar energi!!!

När Daniel kommer hem, helt slut och vi ätit så är det nästan bara att säga god natt till honom och så börjar min lilla hjärna att gå på högvarv. Läsa, skriva, planera, fixa, dona, greja.... Inga problem alls... :D Och inte blir det bättre av de däringa Mtn Dew! Drick en på kvällen och så är man "fit for fight", om man nu skulle råka vara lite trött vill säga... ;)

Men visst märks det redan nu, jag är så oerhört rastlös! Kan inte sitta still utan att ha något att göra! Provade att ligga på en sådan där spikmatta, det skall ju tydligen vara bra... Daniel höll på att spika fast mig i matten efter att jag frågat vad klockan var... Det var nog bara den 15:e gången på fem min... =S Jag trummade med händerna och fötterna, det var ju lögn att ligga still!

Skall man ta det som en varningssignal kanske? Jag ska göra ett seriöst försök att ligga 15 min i morron.... Hua... ;)

Nej, men seriöst, jag ska bättra mig... Jag ska komma in i bättre sovrutiner... Det ska jag verkligen göra.... Men, men inte idag... Jag gör det i morron i stället... =P

Vänner.

En tanke slog mig precis. "Vad vore livet utan vänner?" Även detta en underbar klyscha! ;)

Men visst stämmer det! I våra hektiska liv glömmer vi gärna bort våra underbara vänner. Endel träffar man ofta, andra sällan, vissa bara då och då. Men ändå vet man att de finns där...

I en väns närhet kan man uppleva både sorg och glädje. Man får lov att vara sig själv och inte göra sig till, man får både underhålla och bli underhållen. Det handlar om ett givande och tagande!

Man skapas inte till att bli någons vän, man föds till det! Men ibland kan det ta ett tag innan man träffas.

Jag tror det är viktigt att man vågar vara en sådan som visar uppskattning till sina vänner. Även om det är så att man kanske inte talas vid så ofta, kan ett litet telefonsamtal eller ett smsm, eller varför inte ett logg-inlägg på facebook, visa att man bryr sig och tänker på en.  För vad är egentligen en sådan liten gest jämfört med en livslång vänskap?

Till alla mina underbara vänner vill jag skicka en stor KRAM och säga att även om vi kanske inte ses så ofta som man hade velat så har ni alla en stor del i mitt liv och i mitt hjärta!




SATC!

Idag, när jag låg hemma och verkligen var dålig, bestämde jag mig för att börja titta på min nyinköpta Sex And The City-box. Sagt och gjort, jag gosade ner mig i soffan och startade säsong ett.

Till en början var det bara, underhållning, kul att se från början, vissa avsnitt vad nya, andra hade jag sett innan. Sen, efter kanske sju avsnitt insåg att allt, ALLT handlar om sex! Jag har alltid vetat att det handlat om sex, men killarna utmålades till att vara sexgalningar, freaks som bara vill ha sex, som bara tänker på sex och inget annat... (Möjligtvis en karriär också)

Det roligaste är att jag för inte så många dagar sedan satt och var en enorm förespråkare mot allt som har med porrfilm att göra och hur det förvrider huvudet på "dagens ungdomar"... Okej, SATC är ingen porrfilm.... Men, det kan nog lätt förvrida huvudet på många, som inte riktigt vet hur livet funkar... Dessa "sköna" damer sitter och pratar om sex, ställningar, hjälpmedel, kroppsvätskor... allt, värsta sexspalten juh! ;) Men grejen är, att jag blir en aning mörkrädd, om flickor i en "mottaglig" ålder tror att det skall vara sådär, då det bli en aning fel....

Det är visserligen intressant att analysera dem, de fyra "huvudkaraktärerna" och ders syn på saker och ting! Alla är extrema, på varsitt håll... Det är intressant, om man tittar på serien med en nypa salt och det är sannerligen underhållning! =D


Animerad kärlek....

Vill man ha en ren och skär kärleksfilm är det Wall-E man ska titta på.

Denna film är inte "bara" en animerad barnfilm, utan den innehåller så mycket mer...

Vänskap möter man på ganska tidigt i filmen, då man ser hur ohämmat Wall-E älskar din bäste vän, kackerlackan.



Kärlek genomsyrar hela filmen, då Wall-E drömmer om en kvinna att älska redan från start. Han träffar Eva, en robot - mycket olik han själv. Men ändå faller han pladask för hennes charm. Efter ett ihärdigt sökande, då Eva lämnar honom, får mig att inse hur stark kärleken är!



Miljötänkande är kanske filmens "riktiga" budskap, då alla människor evakueratas till rymden för att jorden blivit en soptipp där inget levande kan existera. Eva skickas ut som en liten duva (jmfr. Noaks ark) för att se om det finns något levande på jorden.



En underbar film med världens tunnaste dialog, men helt fantastisk och tänkvärd!

Att komma till insikt...

Idag fick jag för mig att lyssna av vår telefonsvarare....

"Du har 42 nya meddelanden" w00t??????

Det var bara att lägga sig bekvämt i soffan och börja radera.... Jag fick tag på en penna och ett papper och gjorde lite statistik över de nya meddelandena....

7 var från min mamma, 2 från s-mor, 1 från Hanna, 27 var från min momor (men då handlade 10 om att hon ville ha tag på mamma). 2 var från min chef (!?!??!), 1 var från en kvinna som vill att jag ska ha ljusparty, 2 var från André (var av ett handlade om att han tappat bort sin mobiltelefon).

Jag har inte lyssnat av telefonsvararen sedan den 5/6 klockan 13,47 och allt som allt lyssnade jag i 14,57 min (och då lyssnade jag inte på allt).

Vad är det egentligen för mening med att jag har en sådan? Varför inser inte människor att jag inte lyssnar av den?

Jag försökte faktiskt gå in på Com hems hemsida för att se om jag kunde ta bort vår lilla telefonsvarare, men icke-sade-Nicke. Eftersom vi har ett "small-abonemmang" går det inte att välja bort. Nehe, antar att vi får ha kvar skiten då!


Vad var det då som fick mig att lyssna på telefonsvararen just idag? Det kan ha varit ödet... Men det kan även ha varit att min insikt sade mig att den person som precis ringt (från okänt nummer - som jag inte svarat på) var någon som faktiskt ville något... '

Att våga erkänna...

Ja! Jag är förkyld! SÅ, nu har jag erkänt!

Jag tror jag är en av de som tycker att svininfluensan är en aning... uppblåst. Jag menar, jag förstår att det är en svår influensa, och om man ligger i riskzonen så kan man bli svårt sjuk. Men samtidigt så kan jag bli lite lätt irriterad över det faktum att när man råkar nysa i affären, vänder det sig fyra människor och tittar på en - som om man hade rabies!

Jag har inte vågat att säga att jag känner mig lite förkyld, får då tror alla att det är svininfluensan och vad händer? PANIK! ;)

Självklart ska man inte springa runt och smitta människor, men just nu, i detta klimatskifte från sommar till höst, när alla går med sommarkläderna blir man lätt förkyld!

Så! Alla ni som är rädda för att bli förkylda! KOM INTE I NÄRHETEN AV MIG! Jag har säkert 0,3 graders feber, snuva, igentäppta bihålor och... en dålig frisyr!

Men, jag har erkänt! Jag är förkyld!




När jag åkte in en liten snabbis till centrum idag, för att inköpa diverse knarkmedel vid förkylning fick jag nästan ett skrattanfall då jag återigen hörde hur någon berättade att denne var sjuk och hans vän svarade - svininfluensan?

När jag gick ner mot Åhlens stod det en kvinna på andra sidan trotoaren och hostade. Med ens fick jag känslan av en stor och dödlig empidemi, där vissa kommer att falla som furor av smittan och andra kommer att klara sig. Scenariot från filmen Doomsday spelades upp framför mig och med ens förvandlades Borås gator till ett tillhåll för monster som alla bär smittan - swine flue.... ;)


3 ting...

Tacksamhet över att jag lärt mig systemet för när man ska avstämma eller inte i mataffären...

Frustration över att det ska vara så svårt att städa tillsammans...

Ångest över att jag trodde det var januari, då en granne släpade en gran framför mig på trotoaren och jag trodde att hela hösten/vintern försvunnit förbi och jag missat denna underbara tid!


Tranquilizer

När jag vaknade idag hade jag en en tanke som på något mirakulöst sätt lyckades att trycka bort de negativa och dystra tankar som legat och grott hela natten. Ny dag, nya möjligheter! Vilken klyscha eller hur?
Men visst stämmer det... 

Morgonbesök på det nya jobbet (börjar i januari om allt går som det ska) kändes bra och jag ser faktiskt fram mot att få starta efter min pågående utbildning på en ny skola, med andra förutsättningar.

Lunchen med vännen som var både "krävande" och fantastisk... Krävande på det sätt att jag faktiskt kom till insikt om saker, som jag nog inte erkänt högt för mig själv innan. Samtalet på balkongen då känslan om att bara få vara i någons sällskap var oerhört lugnande.

Den korta (men ack så intensiva) lekstunden med mina underbara brorsöner, lämnade både små blåmärken (på mig) och dregelfläckar (på mig).

En snabbvisit hos föräldrarna (som dock inte var hemma) gav mig ändå ett leende på läpparna, då hunden mötte mig och även hon log (?!?!?!) Jo, det är faktiskt så att hundar kan le...

Myskvällen med Daniel, mat, film och sedan en liten tupplur i soffan.

Jag tror att alla, på något sätt, behöver någon slags tranquilizer, om det så är promenader, kampsport, shopping, läsa bok i soffan, jobba, dansa, sjunga... så är det viktigt att man hittar sitt sätt att bli lugn. Att bara få vara och slappna av, då ansiktet ler i stället för att sura, då hjärnan får arbeta utan att man måste tänka på vad man säger eller inte säger...

Jag har hittat mina... Har du?


RSS 2.0