Grattis Daniel!
Vaknade sjuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuukt tidigt... 05,45 för att, knappt medveten, ge Daniel sina paket! Glädjen var stor när han fick sin efterlängtade handkontroll med skak i... =D Nöjd och belåten traskade han ut genom dörren och jag somnade om...
Tanken var att jag skulle vaknat 8 igen och det gjorde jag... Jag vaknade även 8,10. 8,20. 8,30 -----> 10,15. Att Snooza i närapå 2 timmar är INTE OKEJ + att känslan av bomull i skallen gjorde det svårt att koncentera sig! Men efter en dusch, en promenad till stan och en Red Bull som slank ner på tre mikrosekunder så kändes bomullen avsevärt mindre!
Så var det då dags för den efterlängtade tentan... Haha! Efter diverse komplikationer satte jag mig vid tentan och allt blev bara helt... blankt! Jag kom inte ihåg något alls! Haha, en underbar känsla! NAT! Men men, jag antar att omtentamen är till för att göras! :D Så, jag kan likaväl offra mig där!
Efter skolan, susade jag hem med den lilla blåa bussen, bytte om, och susade sedan tillbaka med en blå liten buss till stan! Träffade Sofie och vi gick upp till TÅGET. Repet gick väl sådär, antagligen p.g.a irritation från de "stackars" deltgare som var där över att 4 av 9 deltagare inte var där! *morr morr*
Daniel plockade upp mig halv åtta och därefter åkte vi till Restaurang Köket! Vi åt oxfilé båda två! MUMS!!!! Jag tycker att denna restaurang är helt fantastisk och rekomenderar den varmt!
Det var mysigt! <3
Människan...
Människan… Vilket fenomen! För det första, så är jag själv en människa (tro det eller ej) och jag förundrar mig själv nästan varje dag! För det första har man massa skumma tankar som rusar omkring där uppe *pekar på skallen* och man har lixom ingen koll! Man vill slappna av, ta det lugnt, men är det så att hjärnan går på högvarv, då är det bara att följa med.
Så, om man inte tror att det är nog med sig själv, så har man alla andra stollar, som också kallas människor. Jag menar, för mig är det en hel vetenskap att lista ut hur jag själv funkar, varför jag är sur vissa dagar och glad andra. Varför det känns som om livet är ett enda stort ulligt och gulligt moln och andra dagar är det bara blixtar och dunder! Men, skall jag också försöka att lista ut hur alla andra är funtade, då blir det bara error i hela hårddisken. Moderkortet måste bytas ut och hjärnbalkarna måste dammas av. ;)
Här om dagen jämförde jag mig själv med ett EKG, att det rytmiskt pulserande är mina toppar och ”flatlinen” är tiden då jag bara...är...
Men, så sade Daniel till mig igår (vis man jag har) att jag mer är som en börsnotering. Oftast går det neråt, men ibland kan det komma några toppar… För det första kan jag inget om börsnoteringar, jag hatar sådant där och vill inte förstå heller för den delen! Och för det andra så undrar jag om jag verkligen vill vara en börsnotering. Vill jag inte hellre vara ett rytmiskt EKG som har struktur och en bana lixom. Eller… så kanske jag inte vill vara något av det…
Människan, ett fenomen! Hur roligt skulle det vara, om vi alla öppnade oss som böcker och alla tankar och funderingar bara bubblade ur oss? Jag tror det skulle vara rätt trist i längden. =D Så! Vi är alla fenomen och det är bra!
"All Clear"
Sänder en tanke...
.... till min "bror" på östkusten då hans älskade Djurgårdens IF kommer att spela i Superettan nästa säsong.....
*muwhahahahahahahahaahhahaahahahahahahahahaha* 
ISCH! Och stackarn har tatuerat in DIF me! PÅ TVÅ STÄLLEN!!!!!!!!!!!!!
Ja Tommie, jag gillar dig, även om du är en hopplös Djurgårdare!!!!! <3
Att ta en paus!
Har jag för mycket att göra/att tänka på, ja, då är det svårt att koppla bort!
MEN! Jag har hittat mina pauser! Jag kallar dem "koppla-bort-pauser", "sinnesro", "lugn", "Emma-tid".....
När jag är ute och går/springer, då är det högmusik i öronen som gäller och sedan slutar världen att existera i 70 min! Underbart!
När jag får tag i en riktigt bra film, och man lägger sig i soffan och bara... är... Då finns inte världen! Underbart!
När man kommer till TÅGET och skall genomföra ett rep och tror att alla tankar, ideér försvunnit och man inte kan prestera något som regissör, men hur man sedan ser bilder fladdra framför ögonen och ideérna bara sprutar fram! Då slutar välrden att existera och det är UNDERBART!
Så, visst kan man koppla bort! Även om det kanske är svårt att göra det undertiden man ska plugga.... eller göra något annat "nyttigt".... Men ändå! Hjärnan får vila... En liten stund.... =)
Tidsfördriv!
Ha haft en förläsning på morgonen; special needs! Very interesting! Eller nåt liknande kanske... Det var väl inte direkt några nyheter som togs upp, mer "reminders" och "Aha-saker".... Beslutade mig i alla fall inte för att åka hem, utan gick upp till en dator och satte mig. Tur att det fanns lite trevlig sällskap, i form av en styck Therese... hehe
Skall snart till min sjukgymnast! Så gött! Älskar att höra ljudet av min rygg som knakar! "Andas in... och blås ut..." *KNAK* woosch!
Känner att det börjar bli lite struktur igen, dvs. jag tog tag i livet igår, gjorde klart en uppgift som jag inte alls var pepp på att göra, tog därefter med mig en post it lapp till sovrummet (det var då det hettade till ska jag säga) och skrev ned vad jag har har att göra! Lappen är så gott som oläslig, men jag behöver inte ha siten i huvuet nu i alla fall. yey! Bravo!
Har kollat på någon serie som jag hittade och måste bara visa:
http://www.svd.se/kulturnoje/serier/artikel_704343.svd?date=20080709
helt hejdlöst roligt!
Rött ljus!
Att vara otillgänglig....
Just nu känns det som om jag kommit till ett trafikljus som aldrig slår om till rött! Det bara lyser med sin gröna lampa och hånar mig, ibland slår det om till gult, men därefter blir det grönt igen. Alltså är det bara att köra! Vare sig man vill eller inte.
Det känns som att när jag är någonstanns (skolan, vänner, TÅGET), då är jag där fysiskt, men tankarna är någon helt annanstanns. När jag väl kommer till stället där tankarna varit de senaste timmarna, börjar jag genast att tänka på något annat, blir stressad och så blir allt helt fel.
Just idag, känns det som om jag har tre miljoner saker att göra, det är TÅGET, skolan, hemma och andra jäkla smågrejer som måste fixas....
Jag är otillgänglig för andra, då jag inte riktigt är med i samtalen utan funderar på vad jag måste göra, hur jag ska hinna allt och försöker strukturera. Jag är otillgänglig för mig själv, då jag (när jag väl tar mig tiden) inte klarar av att få ordning på allt och så slutar det med att jag inte gör något.....
Dock är det rätt skönt att jag nu lärt mig att känna igen det här, tillståndet... Jag vet att när det blir för mycket så blir jag just, otillgänglig (ostrukturerad, osocial, otrevlig, orolig, osäker......)
Nu ska jag, med ljus och lykta, försöka finna det trafikljus i mitt nuvarande sinnestillstånd som visar rött ljus, det behöver inte lysa länge... bara en liten, liten stund.....
Ett...två...tre....
Andas man och tänker efter så löser sig mycket....
Andas man och strukturerar löser sig mycket....
Tyvärr löser sig inget om man kommer på dessa saker lite för sent....
Hej, här kommer sömntåget...
Jag kommer ihåg när "mina huliganer" gick i sjuan och vi hade några lektioner i studieteknik. Jag minns klart och tydligt hur jag berättade om "sömntåget", man visste att det skulle komma när det började klia i ögonen och var det så att man inte hoppade på det, så kunde man få vänta i flera timmar på att nästa skulle komma.
Ännu värre var det när man skulle gå av det, om man ville sitta kvar lite längre på tåget och åka en hållplats till, så kunde hela dagen bli förstörd!
Just nu känner jag att jag inte åkt med något sömntåg på ett bra tag, möjligtiv åker jag på någon dressin som jag får sköta själv, men det blir man inte vidare pigg av!
Så just nu undrar jag om jag kan få någon slags studentrabatt på biljett till sömntåget, för jag tror verkligen att jag behöver åka med det denna vecka....
Helg!
För en gångs skulle ska jag inte göra ett sådant där "ûber-seriöst" inlägg... ;)
Ja, vad har vi gjort? Massa och ingenting känns det som! Hade en mängd planer, som verkligen gick i stöpet! :P
I fredags hämtade vi Mitsi <3 denna underbara lilla varelse som gör så att hjärtat brister, varje gång man tittar på henne!
Lördag sov hon och jag länge, medan Daniel gick ut i TV-rummet och läste! Under vår långpromenad raserades mina planer och när jag kom hem var det bara att duscha och fixa till sig, för att åka och hälsa på sjuklingen! '
Efter fyra timmar där och med nyladdade batterier åkte jag för att träffa Sara & Coffe på Maxi! Handla handla och sedan hem och grilla!
Efter maten skulle jag och Sara göra slingor! Sara fick massa blonda slingor, i mitt hår syns det knappt! =O (tror blekningen hade svårt att ta sig igenom X-antal färgningar och annat jox). Vi skrattade i alla fall en massa under denna tid (jag höll på att tappa andan och DÖ på kuppen, men de var det värt).
Söndag, vaknade, susade iväg för att hälsa på mormor :D Hon var på bra humör, så dagens besök var riktigt trevligt, tur att Daniel var med så han kunde sköta snacket.... <3
Hem, handla och sedan spontanbesök till Hedvigsborgs egna lilla fotbollsplan där en mängd gamla elever spelade fotboll! Det var enormt trevligt att stå där och prata med deras mammor och heja på lite! (Dock höll Mitsi på att få hjärtstillestånd både en och två gånger).
Efter vår "genväg" hem "på andra sidan floden" lade vi oss i soffan och sov! :D
Ja! Så det har nog varit en riktig händelserik helg ändå, även om inget blev som jag planerat! 
<3
Hilflos!
Men när det inte går, när jag känner mig hjälplös, då mår jag inge vidare!
Jag vill kunna hjälpa till, men måste inse, att ibland går det bara inte..... Förr eller senare blir det bra ändå....
'
Smärta!
Smärta kan bero på olika saker, till exempel att man har skadat sig, att man har en sjukdom som orsakar smärta eller att man mår psykiskt dåligt. När smärtan kommer plötsligt går det ofta att hitta en orsak till att det gör ont, som när man bränner sig eller får ryggskott.
Långvarig smärta, som pågår under många månader, kan bero på skador eller sjukdomar i leder, nerver och muskler. Reumatism, nervskador och fibromyalgi är exempel på orsaker till långvarig smärta.
Smärtan har ibland psykiska orsaker och visar att psyket belastas mer än vad man klarar av för tillfället.
Hur man upplever och hanterar smärtan är individuellt. Det finns många olika typer av smärta. Själva upplevelsen av smärta varierar ännu mer och ingen annan kan bedöma hur ont man har.
Källa: 1177.se
Jag har ont... Ganska mycket... Jag tror jag kan beskriva det med att jag känner mig "mör"! Mina armar orkar knappt lyfta något, mina händer har ingen kraft att hålla i något! Smärtan flyter på en våg då jag ömsom grinar illa och ömsom skrattar...
Att 4 timmars slipande av torkat spackel skulle kunna göra sådan skada på mig! Jag som trodde jag var resistent mot smärta! Att den inte kunde ta sig in i mig och tro att den bestämde! Men jag måste säga att jag är besegrad! Jag har låtit smärtan ta över och bestämmer nu över vad jag skall göra och inte göra! Det är bara att lyda!
Just nu säger hela kroppen: "SOV MÄNNISKA! MÖT TRÄNINGSVÄRKEN I MORGON!!!" *muwhahahahaha*
Tur att sinnet fortfarande är intakt ;)
Men... Jag kan ta smärtan! För jag vet att det var för en god sak! Det var roligt att slipa och jag hjälpte till, jag gjorde nytta (hoppas jag i alla fall).... Så att ha lite ont, det är egentligen inte en sådan stor betalning för att ha gjort gott... =D
Så, med tunga armar, en trött rygg och händer som knappt fungerar tar jag och kryper ner i min stora säng. Jag får längta efter mannen som ska ligga på min vänstra sida en natt till! <3
Att simma under ytan...
Att simma under ytan.
Att kämpa mot underströmmar och vågar och kan det därför att man vet vart man är på väg.
Att nå den nya stranden och kravla upp med nöd och näppe medan man klänger sig fast vid grenar och rötter...
Att vilja simma under ytan...
Att leva utan vatten.
Att vakna uttorkad och somna så tröstande som om man ätit ett kilo salt.
Simma under ytan.
Känna att musklerna i kroppen är starka, att man kan göra vad man vill, att ingeting hindrar.
Vatten är tungt, men det ger bara motstånd om man inte vet hur man skall glida igenom det.....
ur Sång till en fjäril - Av Maria Kûchen
