Att vara otillgänglig....

Att vara otillgänglig är en känsla jag avskyr att känna.

Just nu känns det som om jag kommit till ett trafikljus som aldrig slår om till rött! Det bara lyser med sin gröna lampa och hånar mig, ibland slår det om till gult, men därefter blir det grönt igen. Alltså är det bara att köra! Vare sig man vill eller inte.

Det känns som att när jag är någonstanns (skolan, vänner, TÅGET), då är jag där fysiskt, men tankarna är någon helt annanstanns. När jag väl kommer till stället där tankarna varit de senaste timmarna, börjar jag genast att tänka på något annat, blir stressad och så blir allt helt fel.

Just idag, känns det som om jag har tre miljoner saker att göra, det är TÅGET, skolan, hemma och andra jäkla smågrejer som måste fixas....

Jag är otillgänglig för andra, då jag inte riktigt är med i samtalen utan funderar på vad jag måste göra, hur jag ska hinna allt och försöker strukturera. Jag är otillgänglig för mig själv, då jag (när jag väl tar mig tiden) inte klarar av att få ordning på allt och så slutar det med att jag inte gör något.....

Dock är det rätt skönt att jag nu lärt mig att känna igen det här, tillståndet... Jag vet att när det blir för mycket så blir jag just, otillgänglig (ostrukturerad, osocial, otrevlig, orolig, osäker......)

Nu ska jag, med ljus och lykta, försöka finna det trafikljus i mitt nuvarande sinnestillstånd som visar rött ljus, det behöver inte lysa länge... bara en liten, liten stund.....





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0