Pusselbitar

Jag bävar för den dagen då jag måste sätta mig ned och ta ett allvarligt samtal, med mig själv... =/ Försökte lite idag, men det var som att prata med en vägg, jag vägrade att lyssna!

Förnuftet ville prata vett med känslan, men icke-sade-Nicke... Det ville sig inte alls! Och varför skulle de det? Just nu har jag kommit in i något slags ekorrhjul som jag gillar, men samtidigt vet jag ju att på sikt kommer det inte bli bra. Jag har totalt fuckat up min sömn, somnar sent, vaknar sent. När jag vaknar går som i ett litet vakum, av det som är kvar av förmiddagen, runt lunch börjar jag bli människa, gör skolarbeten, tar en promenad och framåt eftermiddagen är jag full av underbar energi!!!

När Daniel kommer hem, helt slut och vi ätit så är det nästan bara att säga god natt till honom och så börjar min lilla hjärna att gå på högvarv. Läsa, skriva, planera, fixa, dona, greja.... Inga problem alls... :D Och inte blir det bättre av de däringa Mtn Dew! Drick en på kvällen och så är man "fit for fight", om man nu skulle råka vara lite trött vill säga... ;)

Men visst märks det redan nu, jag är så oerhört rastlös! Kan inte sitta still utan att ha något att göra! Provade att ligga på en sådan där spikmatta, det skall ju tydligen vara bra... Daniel höll på att spika fast mig i matten efter att jag frågat vad klockan var... Det var nog bara den 15:e gången på fem min... =S Jag trummade med händerna och fötterna, det var ju lögn att ligga still!

Skall man ta det som en varningssignal kanske? Jag ska göra ett seriöst försök att ligga 15 min i morron.... Hua... ;)

Nej, men seriöst, jag ska bättra mig... Jag ska komma in i bättre sovrutiner... Det ska jag verkligen göra.... Men, men inte idag... Jag gör det i morron i stället... =P