Tranquilizer
När jag vaknade idag hade jag en en tanke som på något mirakulöst sätt lyckades att trycka bort de negativa och dystra tankar som legat och grott hela natten. Ny dag, nya möjligheter! Vilken klyscha eller hur?
Men visst stämmer det...
Morgonbesök på det nya jobbet (börjar i januari om allt går som det ska) kändes bra och jag ser faktiskt fram mot att få starta efter min pågående utbildning på en ny skola, med andra förutsättningar.
Lunchen med vännen som var både "krävande" och fantastisk... Krävande på det sätt att jag faktiskt kom till insikt om saker, som jag nog inte erkänt högt för mig själv innan. Samtalet på balkongen då känslan om att bara få vara i någons sällskap var oerhört lugnande.
Den korta (men ack så intensiva) lekstunden med mina underbara brorsöner, lämnade både små blåmärken (på mig) och dregelfläckar (på mig).
En snabbvisit hos föräldrarna (som dock inte var hemma) gav mig ändå ett leende på läpparna, då hunden mötte mig och även hon log (?!?!?!) Jo, det är faktiskt så att hundar kan le...
Myskvällen med Daniel, mat, film och sedan en liten tupplur i soffan.
Jag tror att alla, på något sätt, behöver någon slags tranquilizer, om det så är promenader, kampsport, shopping, läsa bok i soffan, jobba, dansa, sjunga... så är det viktigt att man hittar sitt sätt att bli lugn. Att bara få vara och slappna av, då ansiktet ler i stället för att sura, då hjärnan får arbeta utan att man måste tänka på vad man säger eller inte säger...
Jag har hittat mina... Har du?
