Nytt år, nytt jobb...
Jaha, så är då äntligen kvällen här. När jag lägger mig ikväll kommer jag att göra det som en "student", men i morron när jag vaknar kommer jag att göra det som "läraren". Ett år, det har gått så fort...
Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot det som komma skall. Inte så att det känns "nervöst" att börja i morron, för det känns bra! De kollegor jag träffat är supertrevliga och öppna, så det är ingen fara. Inte heller att träffa alla nya elever på måndag, känns "nervigt", då jag känner att jag kommit över den fasen. Allt detta blandat med alla nya metoder och didaktiska hjälpmedel jag fått under året på HB är förtjusning...
...skräcken däremot är hur i hela friden jag skall kunna ställa om mig! Från att ha njutit av att vara student ett år, att få bara vara, sitta uppe på nätterna, luncha på dagarna, shoppa som en tok (måste tillägga plugga här någonstans också) det har varit helt fantastiskt!
Alla nya relationer jag fått och sådana som fördjupats.
Självklart känns det oerhört trist att lämna Boda, med den "sorgen" har jag nog kommit över! Jag tror också att det hade varit så mycket värre om "mina ungar" hade varit kvar!
Hur som helst, även om denna kväll är den sista på en helt fantastisk tid, så måste jag väl lära mig att i och med att tiden går, så möter man alltid förändringar! Det funkar inte att hålla fast vid det gamla, bara för att man inte vet vad som väntar.
Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram mot det som komma skall. Inte så att det känns "nervöst" att börja i morron, för det känns bra! De kollegor jag träffat är supertrevliga och öppna, så det är ingen fara. Inte heller att träffa alla nya elever på måndag, känns "nervigt", då jag känner att jag kommit över den fasen. Allt detta blandat med alla nya metoder och didaktiska hjälpmedel jag fått under året på HB är förtjusning...
...skräcken däremot är hur i hela friden jag skall kunna ställa om mig! Från att ha njutit av att vara student ett år, att få bara vara, sitta uppe på nätterna, luncha på dagarna, shoppa som en tok (måste tillägga plugga här någonstans också) det har varit helt fantastiskt!
Alla nya relationer jag fått och sådana som fördjupats.
Självklart känns det oerhört trist att lämna Boda, med den "sorgen" har jag nog kommit över! Jag tror också att det hade varit så mycket värre om "mina ungar" hade varit kvar!
Hur som helst, även om denna kväll är den sista på en helt fantastisk tid, så måste jag väl lära mig att i och med att tiden går, så möter man alltid förändringar! Det funkar inte att hålla fast vid det gamla, bara för att man inte vet vad som väntar.
Kommentarer
Trackback
