Pusselbitar

Så kom då äntligen detta tillstånd tillbaka. Ungefär fem månader sedan sist. Några månader har jag invaggat mig själv i vetskapen att jag haft koll, struktur och vilja.

Men nu har jag insett, att så var inte fallet. Huvudet är fullt av saker som måste göras, struktureras, fixas och ordnas. Min annars så organiserade kalender är klottrad med "att göra" och "kontakta" och "möten" och..... BLÄ!!!!!!

Dock är jag medveten om att det är nu (alldeles snart) som den strukturerade Emma tittar fram igen, med sina post-its, pärmar, tidskriftssamlare och långa listor kommer hon skapa ordning i kaoset! Hon är den jag litar på som skall reda ut all oreda.

Men hon får inte dröja för länge, tiden går, röran blir bara större och huvudet klarar snart inte av att sortera mer. Sömnen fungerar inte, vaknar hela tiden, skriver ned saker jag måste göra.
Dagarna är som ett töcken, kvällarna existerar knappt.
Jag blir lixom bara sittandes, okapabel att göra det jag egentligen skulle göra.

De människor i min närhet som förtjänar det allra minst, är de som blir drabbade av mitt humör. SWEET! and sour

Jag vet att det bara är en tid nu, innan strukturen infinner sig i mitt liv.
Tills dess är det bara att stå ut...